Kategoriarkiv: Speltips

Spelglädje och passion är viktigast

Nästan en månad efter att det släpptes så har jag äntligen lyssnat på avsnitt fyra av podcasten Märklighetstroget. I det här avsnittet så snackar Thom Kiraly med Jocke Tang om att dema spel för folk. Jocke är en av krafterna bakom S.A.R.Z. Spelbar som brukar dyka upp och förgylla de flesta stora konventen här i Sverige.

Att dema spel är ju precis vad Indierummet går ut på också, så det är jätteroligt att höra någon annans tankar om ämnet. Jag nickar igenkännande och instämmande när Jocke lägger fram spelglädje och passion som de viktigaste sakerna att ha om man vill visa upp ett spel.

Mycket härligt att höra att ett samarbete mellan S.A.R.Z. Spelbar och rollspelsmakarna Kaleidoskop är på gång också. Kaleidoskoparna har varit duktiga på att närvara på åtminstone GothCon, men tyvärr utan att deras spel blivit spelade särskilt mycket. Här finns en chans för ett ordentligt uppsving.

På tal om Kaleidoskop kan jag också meddela att jag sitter och korrekturläser ett par avsnitt ur det kommande spelet Magneter och mirakel som Olle Linge har skrivit. Det kommer helt klart bli något unikt i det svenska rollspelsutbudet och jag ser fram emot att se det färdiga spelet senare i år!

Märklighetstroget avsnitt 1

Jag brukar tipsa om olika podcasts jag lyssnat på, men det är alltid engelskspråkiga podcasts. Nu finns det äntligen en rollspelspodcast på svenska!

Det är Thom Kiraly som har startat Märklighetstroget, och i första avsnittet sätter han sig ner med Johan Jonsson och diskuterar boken Play Unsafe av Graham Walmsley.

Jag har boken och gillar den, väl värd att skaffa för den intresserade.

Betala vad du vill
för Polaris och Bliss Stage

Just nu säljer Ben Lehman sina spel Polaris och Bliss Stage för priset du vill betala. $1 är okej, $10 är okej, $20 är okej. Till och med gratis är okej om du bara mailar honom och förklarar varför du är intresserad av spelen, och var du hört talas om dem. Det hela är ett experiment som kommer pågå november ut som minst.

Klicka dig vidare för att läsa mer eller köpa spelen.

Polaris är en av de riktiga klassikerna bland indiespelen och handlar om riddare på Nordpolen som går ett tragiskt öde till mötes (antingen så dör man, eller så blir man en demon, eller så går världen under — underbart!). Jag och Wilhelm spelade en kort omgång för bara några veckor sen och det infriade verkligen mina förväntningar och förhoppningar, och jag kan säga att de var högt satta.

Bliss Stage är ett spel som jag inte har har testat men som varit med i Indierummet på GothCon. Jag tror Bens egna ord får beskriva spelet:

Bliss Stage is a role-playing game about teenage pilots fighting back against alien invaders with giant robots made of weaponized love. It’s about love and war and the future of humanity. It has a lot of sex parts in it.

Jajamen, robotar av kärlek och en skvätt sex.

Det låter väl ändå som nåt man måste kolla in?

Konventslängtan och spelmakande

Hösten är här och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag skall spela för spel den här terminen än. Det är många intressanta spel som precis kommit ut eller kommer den närmsta tiden, några tar vi säkert med oss till SävCon.

Medan jag ändå går i konventstankar tänkte jag ta och tipsa om några podcasts igen. Den första är avsnitt 133 av Out of Character där de diskuterar konventsspelande, och ger tips både till spelare och spelledare. Ett bra avsnitt som gav mig mig lite att tänka på.

Det andra är avsnitt 45 av Narrative Control, som handlar om vad man skall göra om en spelare fryser (dvs blir helt tyst när spelledaren frågar ”Vad gör du?”). Något som har hänt mig några gånger både på konvent och vid spel hemma.


I början på sommaren skrev jag om Tony M Meijers dogmautmaning, den är klar och spelen går att ladda ner i tråden där de lämnades in.

Är du sugen på att delta i en rollspelsmakarutmaning börjar faktiskt den tionde Game Chef-utmaningen om mindre än en vecka. Game Chef är riktigt intensivt, man har en vecka på sig att skapa ett rollspel kring ett givet tema, och det är riktigt kul att vara med och lära känna spelmakare från hela världen. På hemsidan finns länkar till tidigare utmaningar för den som är nyfiken.

Många av spelen vi gillar har sina rötter i Game Chef-spel som har vidareutvecklats efter utmaningen, här finns med andra ord möjligheten att testa spel innan de blir kända.

Sommarlovet är slut!

Nu när det tycks som om höstregnen vill göra intåg här i Umeå så är det hög tid att väcka bloggen ur dess sommardvala. Finns det då något bättre att göra än att tipsa om ett spel?

Archipelago II är skrivet av norrmannen Matthijs Holter, och det är hans försök att fånga känslan från Ursula K. Leguins böcker om Övärlden.  Tvåan på slutet betyder förstås att det är en uppdaterad och bättre variant det är frågan om.

Jag ska inte vara alltför utförlig om exakt hur spelet fungerar (det är fritt att ladda ner, så klicka på länken i slutet på inlägget bara!), utan bara nämna några av de saker jag är riktigt sugen på att få prova.

I Archipelago II så är varje spelare ansvarig för ett tema, och i praktiken något av en spelledare för just den saken, t.ex. magi. I övrigt finns det ingen enskild spelledare: man turas om att vara huvudperson, och de andra spelarna är i princip alla spelledare under tiden. Det gör förstås att man måste vara lyhörda för varandra, men det är också precis vad spelet går ut på. Ett av Holters främsta tips för att spela spelet är att spela långsamt, vilket på sätt och vis känns som något av ett utropstecken. Många av de spel vi sysslar med i Indierummet går ju trots allt ut på att komma igång fort, och sen kunna spela klart på några timmar med full behållning.

I spelet finns det ett antal fraser som kan användas av vem som helst, när som helst. Några exempel på dessa är: »Försök på ett annat sätt«, »Beskriv i detalj«, och »Det är nog inte riktigt så lätt«. Den första är nog min favorit. Den är till för att man ska kunna peka ut något som inte riktigt stämmer in i det vi kommit överens om. Om någon plötsligt säger att det börjar regna godisklubbor på alverna i Midgård så är det nog ett bra tillfälle att säga »Försök på ett annat sätt«. Att peka ut att något inte stämmer är förstås inte revolutionernade, men att göra det till en naturlig del i spelet tror jag avdramatiserar det hela ganska mycket. Det handlar alltså inte längre om att jag pekar ut att du gör fel, utan om att vi hjälps åt att nå dit vi har sagt att vi ska gå. Och det tycker jag är fint!

I sammanhanget Archipelago II måste jag också nämna Love in the Time of Seið, skrivet av Matthijs Holter och Jason Morningstar. Kort sagt är det ett färdigt scenario som bygger på reglerna från Archipelago, men där de har putsats lite ytterligare. Jag har själv köpt pdf-versionen (finns även som tryck) och känner hur det kliar i fingrarna att få prova. Vem kan låta bli att vara nyfiken på hur det ska gå för prinsessan, riddaren, jarlen, trollkonan och kungen när vi vet att en av dem är varulv, flera av dem har andra lojaliteter än vi trott, och knappt någon är kär i den de verkar…?

Jag måste förresten tillägga att all vinst från Love in the Time of Seið skänks till MAG, en organisation som sysslar med att röja undan minor många andra typer av vapen från konfliktområden. Kudos till Morningstar och Holter!

Det blir nog en spännande höst!

Archipelago II på bloggen Norwegian Style (snoka runt för fler smakprov på norska spel!)

Love in the Time of Seið på Lulu (pdf, tryck)

Ett skepp kommer lastat

Finns det något bättre än att vänta på paket? Lulu.com hade nyligen en rea så då beställde jag några spel jag varit nyfiken på ett tag:

Fantasy, surrealism, slaveri, barnsoldater i ett uppror, och ett vampyrspel där vampyren inte behöver vara med (!). Jag som normalt har svårt för vampyrer är särskilt nyfiken på det sistnämnda, Annalise. Förhoppningsvis hittar jag en eller ett par nya favoriter som får följa med på konvent i framtiden. Ser du nåt som du tycker verkar vara intressant?

Det finns en hel uppsjö med rollspel på lulu.com, men de kan vara ganska knepiga att hitta. Sökfunktionen är inget vidare utan det bästa man kan hoppas på är att snubbla på tips och samlingssidor, även om det förstås kan vara roligt att botanisera fritt i den långa listan av träffar man får på sökorden »rpg« eller »roleplaying«.

Ett exempel på en samlingssida är denna: Story Games @ Lulu. Där hittar man en del av spelen jag beställt men även lite annat.

Man hittar ju även Wilhelms spel Höstdimma och Medan världen går under på lulu.com, dessutom tillsammans med länkar till andra svenska spelmakare. Ta en titt!

Uppdatering! [25/8 -10]

Sedan jag beställde de här böckerna så har Annalise kommit ut i en slutgiltig version. Den »tillsvidare-version« som jag beställde (och som jag tyvärr fick ett feltryck av!) är alltså inte längre tillgänglig. Jag har uppdaterat länken till att gå till pdf-versionen av det färdiga spelet istället. Vill man ha tag i den tryckta utgåvan verkar man just nu få vända sig till Indie Press Revolution. Vill man hålla sig uppdaterad så föreslår jag att man kikar på findannalise.com!

Spelleda på konvent

I går var Anders och hälsade på. Medan grytan stod på spisen och kokade lite högrev riktigt riktigt mör satt vi på balkongen med svalkande fruktdrycker och pratade spel.

Vi diskuterade Lady Blackbird som jag skrev om här på Nordnordost för en tid sedan, och vi kom in på konvent och konventsspeledande. Då kom jag på att jag faktiskt hört en podcast om just det nyligen och att den skulle jag kunna tipsa om här.

The Voice of the Revolution är husorgan åt Indie Press Revolution eller IPR som de kallas ibland, ett amerikanskt företag som säljer indierollspel.

Podcasten presenterar nya produkter, har ofta en intervju med någon spelskapare och lite annat smått och gott. I avsnitt 41 ger de en massa bra tips för hur man kan spelleda indierollspel på mindre konvent (och med amerikanska mått är ju förstås alla svenska konvent små 🙂 ).

Tipsen är användbara även för den som spelleder traditionella rollspel.

Nu skall jag gå till köket och se om det inte finns lite trevliga rester kvar från igår, och sedan ta tag i dagen, sommaren har kommit hit till den kalla nord.

Lady Blackbird

Som Anders skrev i förra inlägget testade jag ett spel i Indierummet på GothCon XXXIV, Lady Blackbird av John Harper. Lady Blackbird passar riktigt bra i Indierummet, det är snabbt, enkelt att komma igång med och fantastiskt roligt. Spelet är kort, bara 16 sidor, och går att ladda hem gratis från Johns hemsida. Som spelledare lär man sig vad som behövs på några minuter, bara att skriva ut och köra igång med andra ord.

Spelet innehåller fem färdiga rollpersoner, en uppsättning enkla regler och en situation. Situationen är den spännande inledningen på ett äventyr, men så snart rollpersonerna lämnat den får alla tillsammans hjälpa till att improvisera fram fortsättningen.

Bilden ovan visar skeppet The Owl, ägt av Cyrus Vance, en äventyrare och en av de fem rollpersonerna. Skeppet har chartrats av Lady Blackbird, även hon rollperson, på flykt från ett arrangerat bröllop. Hon är på väg mot asteroidbätet för att hitta sin älskare, den beryktade piratkaptenen Uriah Flint.

Men när spelet tar sin början har alla rollpersonerna fängslats ombord på den kejserliga kryssaren The Hand of Sorrow. Klockan tickar, kapten Hollas har redan telegraferat efter upplysningar om den bordade The Owl, och det är bara en fråga om tid innan han får veta att skeppet ägs av ingen mindre än den efterlyste Cyrus Vance!

Förutom knipan som rollpersonerna börjar i får man som spelledare inte mycket ledning. Men ett råd får man, och det är helt fantatiskt – ”Planera inte, ställ frågor!”

I indierummet började jag varje spelpass med att be en spelare beskriva cellen de satt i, och så ofta som möjligt ställde jag frågor istället för att själv hitta på vad som skulle hända härnäst. I slutet på spelpassen spelledde spelarna mer eller mindre sig själva och det var fantastiskt roligt att se.

Lady Blackbird tar tre till fem timmar att spela, kräver inte mer förberedelser än att man skriver ut det och spelledaren läser igenom det medan spelarna kokar te och raffsar igenom tärningsburken efter alla T6:or som står att finna.

Jag har inte hunnit spela det med min hemmagrupp än, men någon varm sommarkväll kommer jag säkert att samla ihop dem och se hur det går för Lady Blackbird och de andra över en kanna iste och lite kakor.

Evolutionens Barn – japansk cyberpunkaction, alla talar svenska!

Gillar du Ghost in the Shell, Akira eller Bubblegum Crisis? Det gör jag. Sanningen att säga så gillar jag faktiskt en hel massa anime och har tittat på ganska många serier och filmer vid det här laget. Jag har kommit fram till att jag verkligen gillar det nya svenska rollspelet Evolutionens Barn också.

Med cyberpunkig anime som främsta inspirationskälla så har Mikael »Krank« Bergström presterat ett spel som jag helst skulle ge mig på att spela direkt just nu. Spelets värld introduceras genom en reklamtext för Metropolis, SigmaTec multicorporateds utopiska världsstad. En välputsad idyll vid första anblick men visst döljer ytan en hel del: robotar som går bärsärk, en hård kamp om sanningen mellan hackers & storföretag, och en undangömd genmanipulerad arbetarklass som lever i sen egen underjordiska värld.

Reglerna är snabba, lägger rollpersonerna i fokus och ger ganska mycket ansvar och utrymme till spelarna att driva spelet framåt. De blir däremot inte lämnade utan nåt att arbeta med: en av spelets två stora finesser är nämligen dramareglerna.

Med utgångspunkt från hur länge man vill spela (film, miniserie eller TV-serie i spelets terminologi, i linje med inspirationsmaterialet) bestämmer man hur många framgångskryss man ska beta innan man spelat klart. Dessa hjälper spelarna och spelledaren att bygga en dramatiskt kurva och ser till att man alltid vet vad som bör hända härnäst.

Spelets andra stora finess är reglerna kring Memplex. Enkelt uttryckt så är mem tankar, idéer och övertygelser som rollpersonerna har. »Staten är vet bäst« och »Teamet före allt« är exempel som förekommer i boken. Genom att hänvisa till sina Memplex så kan spelarna vaska fram en fördel i gräl eller slagsmål. Det är dock inte hela grejen. Nej, det fina är att spelet hanterar hur befintliga värderingar kan påverkas av nya tankar. Efter att ha blivit vittne till polisens brutala agerande så kan rollpersonen behöva tampas med idén att »Staten är ond«, fast den redan är övertygad om att »Staten vet bäst«. Det här leder till inre konflikter och i slutändan till rollpersoner som verkligen påverkas av sånt som de upplever och upptäcker, med risk för att det slutar i en emotionell krasch. Vi som tittat på en del mechaserier känner igen det här väldigt väl, det är väldigt tydligt i många av dem, t.ex. Neon Genesis Evangelion eller Eureka Seven. Givetvis gör sig hela systemet kring Memplex bäst om man spelar över flera spelmöten och jag hoppas verkligen att få testa själv nu under våren.

Nu har jag redan skrivit alldeles för mycket så jag tänker inte förklara mer utan istället säga att spelet faktiskt finns att ta del av i sin helhet på Urverk Speldesign. Sedan, när ni tittat och blivit lika sugna som jag, då tar ni och beställer spelet därifrån också! I dagsläget så finns det att köpa i svartvit version men en färgversion kommer inom kort. Grundpriset är 50:- men man får betala så mycket man tycker det är värt.

Detta tillsammans med att hela spelet är licenserat under Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige-licensen (som i praktiken säger att man får använda spelet hur man vill bara man tydligt hänvisar till skaparen) känns som något riktigt nytt och spännande inom den svenska rollspelsvärlden. Det trycks dessutom genom Publit.se, en vad jag förstår relativt ny print on demand-tjänst med bas i Stockholm. Högintressant för alla oss som har egna spelprojekt!

Vad väntar du på? Stick iväg och spana in Evolutionens Barn!

Relevanta länkar:

Hemsidan för Evolutionens Barn hos Urverk Speldesign

Wilhelm tycker till om spelet på sin blogg (engelska)

Publit.se

Spelledande och julstök

Jag påbörjade min julledighet i dag och får att värma upp lite före det riktiga julstökandet nästa vecka bestämde jag mig för att laga en julskinka. Jag har lagt den i en form i ugnen med lite kryddor, det skall bli spännande att smaka när den är klar.

Medan jag väntar på skinkan har jag lyssnat på några program som jag tänkte dela med mig av.

Den första är avsnitt 34 av The Amorphous Blobcast. Avsnittets ämne är spelledande med flera spelledare. De behandlar både olika varianter lämpliga för stora spel för konvent och mindre för hur man kan testa flera spelledare hemma vid spelbordet. Avsnittet är proppfullt med råd, tips och förmaningar. Själv har jag testat att spelleda Höstdimma tillsammans med Anders på SävCon och GothCon några gånger, och det har alltid blivit riktigt lyckat.

Den andra podcasten är avsnitt 86 av Pulp Gamers Out of Character. Pulp Gamer har flera olika podcastar på olika ämnen, men just det här avsnittet handlar om hur man får spelare att investera i äventyret eller rollspelet. ”Investera” är en ganska vid term som i det här sammanhanget bör läsas som ”intressera sig för sin roll, för de andra spelarnas roller, för SLPer, för spelvärlden och för äventyret eller kampanjen i stort”. Vem vill inte ha spelare som är intresserade av rollspelet? Avsnittet är en riktig guldgruva och är breddfyllt med olika tips och knep för spelledare av alla sorters rollspel, men även spelare kan få några riktigt bra tips.

Skall du ut på en resa nu i jul, eller kanske bara vill ha en lugn stund i julstöket? Ladda din MP3-spelare med de här två fantastiska avsnitten och samla lite inspiration inför mellandagarnas eller nästa års rollspelande.

Nu doftar det underbart från köket, jag skall nog gå och ta mig en liten titt på skinkan.