Anders och Ronja gästar studion, vi pratar rollspel, svamp, GothCon och sjökrigsspel.
Podcast: Play in new window | Download
Subscribe: RSS
Anders gästar studion och vi pratar om GothCon, Fenix Awards och hur Kuf är OSR.
De som är stressade och vill hoppa direkt till dagens ämne kan spola fram till 29.30.
Podcast: Play in new window | Download
Subscribe: RSS
När sommarvärme och brandrök lagt sig tung över riket sammanstrålar vi för att göra podcast om spelmakande. Men som vanligt drar vi ut på några stickspår på vägen och plötsligt är avsnittet slut. På vägen hinner vi i alla fall med att prata om:
Podcast: Play in new window | Download
Subscribe: RSS
Anders gästar studion, vi pratar om nyårsambitioner.
Podcast: Play in new window | Download
Subscribe: RSS
Det är inte bara i Luleå som förberedelserna för GothCon rullat igång, utan även här i Umeå så har det pysslats en del. Jag har skrivit ut och häftat ihop ett gäng playsets till Jason Morningstars Fiasco, som jag förstås ska ha med mig till Indierummet. Så här fint kan det se ut om man breder ut dem över sitt soffbord:
Fiasco är ett spel som är inspirerat av filmer i bröderna Coens stil. Det är stora skopor av svart humor och tragiska människoöden. Som namnet antyder så garanteras ett rejält fiasko för de stackars rollpersonerna.
Det är ett spel utan spelledare, där man istället turas om att vara i rampljuset. När det är ens tur får man välja mellan att antingen etablera scenen, eller välja om den ska sluta positivt eller negativt för ens rollperson. Vad du än väljer så hamnar det andra i dina medspelares händer, vilket garanterar att inget någonsin kommer bli som du tänkt dig.
En riktigt finurlig sak med Fiasco är de playsets som spelet använder sig av. Ett playset består av en settingfrö (t.ex. en förortsidyll med en massa skit under ytan, á la Desperate Housewives), och några tabeller som man kommer välja element ifrån för att få ihop ett bra utgångsläge för sitt fiasko.
Det ingår fyra playsets i själva spelet, och som bilden ovan skvallrar om så har jag skrivit ut ytterligare 11 som jag plockar med mig till GothCon. Det är bara en bråkdel av alla playsets som finns att tillgå: den som vill hitta fler tittar med fördel in här och kollar om det finns nåt som ser spännande ut!
När jag spelade tidigare i veckan så blev det en riktigt tragisk historia i westernmiljö, så pass tragisk att jag faktiskt inte har mage att återge detaljerna här. Om du verkligen vill höra hur synd det var om min gubbe Weston Sinclair så får du titta förbi Indierummet – men om du ändå är där så kommer jag nog tycka att vi ska spela istället!
Nå, hur var det, ska man kanske packa lite kläder också?
Puh! Jag är mitt uppe i förberedelserna inför GothCon. Inte nog med att jag skall förbereda speltest av både Kadettspelet (som snart byter namn) och ett hemligt projekt, jag måste tvätta och packa och göra en massa andra förberedelser som inte direkt har med spelandet att göra. Tur att det finns chips, de är nästan som riktig mat, och förberedelserna är inte jobbigare än att öppna påsen.
Flera av spelledarna från Nordnordost skall ner och spela i Indierummet på GothCon, kom gärna förbi och säg hej om du också skall dit.
Jag har som vanligt lyssnat på podcasts, och den här gången vill jag tipsa om Episod 107 av Canon Puncture, i vilken Arnold och Rich diskuterar IIEE. IIEE utläses Intention, Initiation, Execution and Effect och det är en av de viktiga byggstenarna i rollspelet The Shadow of Yesterday. Väl värt att lyssna på då de tar upp hur man kan föra med sig erfarenheter därifrån till andra spel också, dessutom är The Shadow of Yesterday något av ett favoritspel för både Anders och mig.
Som Anders skrev i förra inlägget testade jag ett spel i Indierummet på GothCon XXXIV, Lady Blackbird av John Harper. Lady Blackbird passar riktigt bra i Indierummet, det är snabbt, enkelt att komma igång med och fantastiskt roligt. Spelet är kort, bara 16 sidor, och går att ladda hem gratis från Johns hemsida. Som spelledare lär man sig vad som behövs på några minuter, bara att skriva ut och köra igång med andra ord.
Spelet innehåller fem färdiga rollpersoner, en uppsättning enkla regler och en situation. Situationen är den spännande inledningen på ett äventyr, men så snart rollpersonerna lämnat den får alla tillsammans hjälpa till att improvisera fram fortsättningen.
Bilden ovan visar skeppet The Owl, ägt av Cyrus Vance, en äventyrare och en av de fem rollpersonerna. Skeppet har chartrats av Lady Blackbird, även hon rollperson, på flykt från ett arrangerat bröllop. Hon är på väg mot asteroidbätet för att hitta sin älskare, den beryktade piratkaptenen Uriah Flint.
Men när spelet tar sin början har alla rollpersonerna fängslats ombord på den kejserliga kryssaren The Hand of Sorrow. Klockan tickar, kapten Hollas har redan telegraferat efter upplysningar om den bordade The Owl, och det är bara en fråga om tid innan han får veta att skeppet ägs av ingen mindre än den efterlyste Cyrus Vance!
Förutom knipan som rollpersonerna börjar i får man som spelledare inte mycket ledning. Men ett råd får man, och det är helt fantatiskt – ”Planera inte, ställ frågor!”
I indierummet började jag varje spelpass med att be en spelare beskriva cellen de satt i, och så ofta som möjligt ställde jag frågor istället för att själv hitta på vad som skulle hända härnäst. I slutet på spelpassen spelledde spelarna mer eller mindre sig själva och det var fantastiskt roligt att se.
Lady Blackbird tar tre till fem timmar att spela, kräver inte mer förberedelser än att man skriver ut det och spelledaren läser igenom det medan spelarna kokar te och raffsar igenom tärningsburken efter alla T6:or som står att finna.
Jag har inte hunnit spela det med min hemmagrupp än, men någon varm sommarkväll kommer jag säkert att samla ihop dem och se hur det går för Lady Blackbird och de andra över en kanna iste och lite kakor.
Puh! Vi inte bara överlevde ett år till utan lyckades dra ihop ännu en inkarnation av Indierummet. Det såg osäkert ut för ett par månader sedan men trots några om och men och lite kaos på plats så löste sig allt.
Det verkade nästan som att att man hade glömt bort att vi skulle ha någonstans att vara men tack vare välvilliga konventsfunktionärer så ordnade det ganska snart upp sig: vi flyttade in i rummet intill där vi brukat vara helt enkelt (ett rum som vi också använde ifjol på GothCon).
Där, i elevernas café på Hvitfeldska gymnasiet, så bjöds det på indiespel under i princip hela GothCon. Undantaget var på lördagen då huvudarrangören tog en tupplur och spelledarna var på auktioner och annat smått och gott.
Inte mindre än 26 spelomgångar (om man är lite generös) hann Indierummet med att bjuda på under helgen. En lista på alla de spelade spelen finns i slutet på den här posten!
För min del var konventets spelmässiga höjdpunkt en omgång av Evolutionens Barn som jag spelledde på lördag kväll. Det var en trevlig social sak (tack Sven, Pontus, Nicklas, Ulrika och Andreas!) men det var också en härlig infrielse av alla mina förväntningar på spelet (som jag skrivit om tidigare). Dramareglerna infriade och hjälpte oss framförallt få till en bra avrundning på omgången. En ny favorit i hyllan som jag kommer ta med på konvent fler gånger i framtiden och gladeligen spelleda!
Det verkar som att Wilhelm hittat något som han känner lite likadant för, om jag förstått saken rätt: John Harpers lilla spel Lady Blackbird. Jag ska inte säga så mycket om det utöver att jag tycker det verkar riktigt coolt; jag har nämligen bett Wilhelm presentera spelet här på bloggen. Håll utkik!
Listan med spelade spel:
Nu har indierummet slutligen kommit med i den web-baserade foldern också.
http://www.gothcon.se/oldweb/thexxxiv/main/arr.php?openArr=93&openCat=13
Själv är jag otroligt peppad, det enda som återstår för min egen del är att välja vilka spel jag skall ta med mig ner.
Med en nästan jublande ton så kan jag meddela att jag har farit med osanning i ett tidigare inlägg: det blir visst ett Indierum på GothCon nu till påsk, och det blir ett officiellt arrangemang! Det går alltså av stapeln i vanlig ordning och i samma invanda lokaler, elevernas uppehållsrum i byggnaden som kort sagt kallas »Norra«.
Lite nytt för i år är att försöka köra med ordentliga samlingar i början av passen. Huvudarrangör Arvid Axbrink Cederholm förklarar: »I år praktiserar vi halv-dropin: Anmäl dig till ett pass och droppa sedan in på samlingen i början på passet så fixar vi en spelledare och ett spel.«
Det var ungefär den modellen vi körde på SävCon och jag tror det kommer gå bra här också (även om nu GothCon har bortåt 1800 besökare, snarare än 100).
Jag blir riktigt peppad bara jag tänker på det; konvent har stadigt erbjudit mig riktigt bra spelande de senaste fyra åren och jag vet att det kommer bli så i år igen. Frågan är bara vilka spel som ska packas!