Som Anders skrev i förra inlägget testade jag ett spel i Indierummet på GothCon XXXIV, Lady Blackbird av John Harper. Lady Blackbird passar riktigt bra i Indierummet, det är snabbt, enkelt att komma igång med och fantastiskt roligt. Spelet är kort, bara 16 sidor, och går att ladda hem gratis från Johns hemsida. Som spelledare lär man sig vad som behövs på några minuter, bara att skriva ut och köra igång med andra ord.
Spelet innehåller fem färdiga rollpersoner, en uppsättning enkla regler och en situation. Situationen är den spännande inledningen på ett äventyr, men så snart rollpersonerna lämnat den får alla tillsammans hjälpa till att improvisera fram fortsättningen.
Bilden ovan visar skeppet The Owl, ägt av Cyrus Vance, en äventyrare och en av de fem rollpersonerna. Skeppet har chartrats av Lady Blackbird, även hon rollperson, på flykt från ett arrangerat bröllop. Hon är på väg mot asteroidbätet för att hitta sin älskare, den beryktade piratkaptenen Uriah Flint.
Men när spelet tar sin början har alla rollpersonerna fängslats ombord på den kejserliga kryssaren The Hand of Sorrow. Klockan tickar, kapten Hollas har redan telegraferat efter upplysningar om den bordade The Owl, och det är bara en fråga om tid innan han får veta att skeppet ägs av ingen mindre än den efterlyste Cyrus Vance!
Förutom knipan som rollpersonerna börjar i får man som spelledare inte mycket ledning. Men ett råd får man, och det är helt fantatiskt – ”Planera inte, ställ frågor!”
I indierummet började jag varje spelpass med att be en spelare beskriva cellen de satt i, och så ofta som möjligt ställde jag frågor istället för att själv hitta på vad som skulle hända härnäst. I slutet på spelpassen spelledde spelarna mer eller mindre sig själva och det var fantastiskt roligt att se.
Lady Blackbird tar tre till fem timmar att spela, kräver inte mer förberedelser än att man skriver ut det och spelledaren läser igenom det medan spelarna kokar te och raffsar igenom tärningsburken efter alla T6:or som står att finna.
Jag har inte hunnit spela det med min hemmagrupp än, men någon varm sommarkväll kommer jag säkert att samla ihop dem och se hur det går för Lady Blackbird och de andra över en kanna iste och lite kakor.